Min resa med Wilson

Jag hittade Wilson hösten 1996. Han växte upp i ett hoppstall i Skåne och det var där jag fann honom. De hade en känsla av att han hade potential för dressyr. Som hopphäst tyckte de han var för stor med sina 183 cm i manken! Vilken tur jag hade! Jag och min mor var på turné i Sverige och tittade på unghästar. Wilson var egentligen inte planerad att titta på men jag fick tips om honom när vi var i Skåne och passade därför på att se honom också. Var lite tveksam tills jag satt upp! Vilken galopp!!!
Med tanke på hans storlek var de första åren en lång uppbyggnadsfas. Det fick inte bara Wilson i fin form utan lärde mig mycket om hästens uppbyggnad och att ”skynda långsamt” lönar sig i längden.
Wilsons första tävling blev därför inte förrän han var 9 år och i en S:t George. Tidpunkten valde jag när han kändes redo i kroppen. Det gick kanske över förväntan, blev en vinst med 74%!

2001 tog jag med Wilson till Kyra Kyrklund i England. Där var jag i nästan ett år och jobbade och tränade. Under detta år gick Wilson från Msv A till Grand Prix. Jag debuterade Wilson i Grand Prix i England i maj månad 2002. Därefter red jag SM hemma i Sverige och senare samma år gjorde vi vårt stora genombrott i Världs Cup kvalet i Globen.

Globen 2002 blev som sagt ett genombrott. Jag hade låtit Wilson få en lugnare period efter SM en månad tidigare. Onsdagen i samma vecka som Globen började fick jag ett samtal från förbundskaptenen. Det hade fått några avhopp och det fanns en plats om jag ville rida! Jag vågade inte tacka ja direkt. Dels var Wilson inte helt igång, dels hade jag ingen kür! Efter att Jan Brink lovat att låna mig en kür så bestämde jag mig för att rida. På onsdag kvällen blev Wilson klippt och på torsdag morgon åkte vi in till Globen! Det gick bättre än förväntat och den internationella debuten var gjord!

Åren mellan 2003 och 2007 tävlade vi flitigt både nationellt och internationellt. Vi startade ett antal SM. EM 2005 och Världscup final 2006 och WM 2006. 2007 vann vi med det Svenska laget i Falsterbo och blev 4.a individuellt.

På Ryttargalan i januari 2008 valdes Wilson in i ”Horse of Fame” tillsammans med storheter som Briar och Butterfly Flip. Wilson var inte den som vann mest. Han fick nog istället priset för den han var. En häst som var med i toppen under många år och alla kom ihåg.

Wilson var alltid en fröjd att resa Europa runt med. Wilson är den häst som gett mig flest framgångar i stora sammanhang men också mest motgångar! Det går snabbt upp och ner i denna sport.

Han var den hästen som alla engagerat sig i vad gäller matsedel. Eftersom hans modell var den lättare och tunnare typen. Troligen beroende på sin far som var rent fullblod. Dessutom hade han inte så stor aptit. Därför var han tunn och alla hade alltid något tips om vad jag skulle fodra honom med. Wilson älskade till slut att få nytt foder hela tiden. Tror snarare jag lärde honom att ombyte förnöjer... Han hade ett svenskt smörgårdsbord med sig var han än åkte tillslut!

Med Wilson har jag lärt mig att träna med långsiktighet inför delmål och slutmål. Det har alltid funnits en plan för varje år men sedan har dagsformen fått avgöra för det kortsiktiga. Åren med Wilson har gett mig mycket erfarenhet i många sammanhang. Framförallt att få utbilda sin egen GP häst gör att det är lättare att igen gå en väg man redan gått.

Som min största belöning är nog ändå att få se Wilson med sin nya ryttare. Februari 2008 flyttade han till Spanien och fick där lära sin nya ryttare alla de svåra sakerna. Vem som var gladast att få göra rörelserna var svårt att säga. Wilson fullkomligt sken när han bads göra någon GP rörelse och med sin ryttares glädjetjut blev nog hans lycka total. En häst som i många år tävlat och tränat på så hög nivå måste älska det den gör. Det ser man på Wilson. Han har en form av kaxig ödmjukhet när han säger till sin ryttare att ”-häng med så visar jag hur det ska se ut och kännas”!

Idag är Wilson tillbaka i Sverige och bor på Ekerö. Där har han ett fantastiskt liv på ålderns höst med långa skogsturer blandat med ett och annat piaff steg och någon piruett. Vilken häst!!!   
Tack Wilson för allt!

Kristian v K